Dödens stenar

Olle Villner är inte precis jordbruksexpert — det visste också redaktionssekreterare Serner på Dagens Tidning. Men han skickade ändå iväg Villner på ett jordbruksreportage. Det låter inte särskilt spännande, eller hur? Det var just vad Olle Villner själv trodde, men den gången högg han verkligen i sten. Knapphålsblomman som Serner gav honom till tröst förde honom in i en häxdans av spännande händelser. Naturligtvis träffade han en flicka — Stina Bredin heter hon. Det var hon som hittade honom halvt ihjälslagen i ett dike, det var hon som fann ”dödens stenar” och det var hon som smög sig in i hans famn på ett hotellrum i Amsterdam ...En liten varning är kanske på sin plats: Ta inte med Er den här boken för att läsa sedan ni lagt er! Ni kommer inte att kunna släppa den förrän ni läst ut den — och sedan kommer den farliga men vackra Irja att göra er sömn mycket orolig! [Elib]